Jag kan beskriva i en lång lista vad vi gjort och vart vi kommit. Men känslan är mer intressant. Vilka vi var och vilka vi blivit. För egen del så har jag lärt mig att få stå på egna ben mer än tidigare. Jag har blivit mer mångsidig som person. Mitt mål inför året är helt klart uppfyllt. Därtill har jag kommit till många insikter om mig själv längs resans gång. Insikter som ibland gjort ont och som ibland gjort saker och ting lättare. En mening ifrån en föreläsning, ett samtal med en klasskamrat, en situation som uppstått i arbetet. Det lilla skapar det stora. Skapar förändringarna. Skapar en ny version av oss själva varje dag.

Vi är alla på vår egen resa genom livet och ibland flätas våra öden samman för en stund.  Jag vill tro att allt har en mening. Att just vi, som känt varandra i snart åtta månader, skulle träffas för att influeras och inspirera varandra.  Och vi slungas nu tillbaka ut i våra egna banor, för att fortsätta växa. När vi tittar tillbaka om tjugo år, så finns förhoppningsvis minnena kvar –  av det vi delat, det vi kände och de små guldkornen som kanske förändrat våra liv för alltid.

På återseende,
Dee

Terminen närmar sig ett slut. And off we go. In i framtiden, i friheten, i ovissheten..?
För att veta vart vi är på väg så får vi uppgiften att föreställa oss några drömscenarier och vilka resurser vi har för att komma dit.
Till vårt förfogande har vi stora ark och tuschpennor. Jag klurar och klurar. Vad vill jag egentligen? Och målar en bild på mig själv med texten ”lycklig” ovanför på baksidan. Något abstrakt kan tyckas. Och resurserna? Det finns hur många som helst. Sen samlas vi alla i ringen och får delge våra drömmar. Mest fascinerande är Sebastians självförsörjande båt och det faktum att Elsa angett att hennes fina handstil är en resurs. Nåväl. Dags att peppa varandra, ge varandra tips och förslag. Vad behöver vi för att komma fram och hur kan vi ledas dit? Whiteboarden fylls med efterlysningar. Och vi avger ett tyst löfte om att alltid finnas där för varandra. Så mycket vi själva vill. Fortsättning följer, tavlan står kvar och nästa lektion ska vi följa upp hur det går.
Jag ler åt min gubbe i blått. Lyckliga jag.

Över och ut
Dee

Idag var Peter Hielle på p3 nyheter på besök hos oss. Vi fick lyssna en hel del, dels på honom och på ljudklipp han spelade upp. Konsten om att göra intressanta nyheter, skulle man kunna kalla det. Kontentan var: Det som berör. Glada nyheter och nyhetsbrev ifrån företag som tipsar om nya produkter slinker ner i brasan lika fort som latexbyxor över en stol. Det är svärta som fångar och fascinerar. Målet för Peter och hans redaktion är att skapa förändringar i samhället. Lyfta upp det dåliga så att det kan bli bra. Man skulle klyschigt kunna kalla det för en typ av samhällsentreprenörskap. Kanske finns viljan hos oss alla, att förändra, att göra till det bättre. Vi väljer bara olika sätt. Vilket sätt är ditt?

Tat lungt!
Darj

Oliver Rosengren. Namnet får inga klockor att pipa. Men när han börjar prata så jag minns moderaternas reklamblad som jag ögnade igenom för några veckor sedan. Jag minns att jag särskilt tittade in honom och två av hans partikamrater som alla var unga. Yngre än mig. Och jag tänkte, hur kan någon så ung representera moderaterna? Idag fick jag komiskt nog svaret. Oliver började sin politiska karriär (ja för karriär ska det minsann bli!) redan på gymnasiet och har avancerat uppåt, via MUF och i det senaste valet fick moderaterna 20 platser i kommunfullmäktige och då avancerade han glatt in. Och jag ska vara ärlig får jag säga att jag inte riktigt förstod alla hans arbetsuppgifter och hur arbetet i kommunen går till. Och inte heller om titeln för föreläsningen ”yes we can” är en spinoff på det politiskta skämtet eller den känsla han vill förmedla till oss. I vilket fall så hoppas jag att Oliver gör en twist och skapar stordåd i kommunen.
Over and out

Dee

Måndagen den 4 april anordnade Nätverket Hjälp!? ett mingel för unga entreprenörer på Residenset i Växjö. Uppslutningen var enorm! Bortåt femhundra personer trängdes på Stortorget för att få ta del av evenemanget. Eller?! För det var väl inte för att hylla Växjö Lakers uppsving till Elitserien? Jo, kanske var det så….

Inne på Residenset var i alla fall förväntningarna höga bland de 80-tal som samlats för minglet. Hjälp-organisationerna förberedde inför sina workshops, samhällsentreprenörseleverna hjälpte till där det behövdes, och i köket fixades med buffén. Så, lite senare än planerat drog vi igång. Jacob Clemensson från Samhällsentreprenörer, som var moderator, hälsade välkomna. Det gjorde även landshövding Kristina Alsér, som mycket generöst hade lånat ut Residenset till oss. ”En entreprenör tar vara på chanser och ser möjligheter” var en av andemeningarna i det Kristina sa i sitt välkomsttal.

Första inspirationstalaren var Samhällsentreprenörernas egen Sandra Tigerlind från Tiger Hundcenter. Sandra har startat Sveriges enda ekologiska hunddagis och pratade om bl.a. uppstarten av sitt företag, hur hon fick finansiering och hur det gick till när hon blev med lokal och företag i stort sett över en natt. Robin Johansson från Flugorna pratade varmt om vikten att ha ett nätverk. Alla känner människor man kan ha nytta av. Det kan t.ex. vara mammas väninnas pappas gamle chef som behöver sysselsättning. Eller så kanske du känner någon som känner någon som råkar vara modell som kan posera gratis i dina flugor? Anna Mörelius från Agnes Gårdsmejeri berättade om för- och nackdelar med att vara egenföretagare. Restaurang PM är en av deras samarbetsparter, vilket nu senast ledde till att kronprinsessan Victoria och hennes Daniel fick smaka ost från mejeriet i samband med sitt Växjö-besök.

Rådgivartorget som var nästa punkt på schemat bestod av stationer som Hjälp-organisationerna höll i. Hos Drivhuset diskuterades marknadsföring. Coompanion berättade om sin verksamhet. Nyföretagarcentrum lärde ut hur man skriver en affärsplan, medans Almi pratade om finansiering. Nätverket SIPs workshop handlade om samhällsentreprenörskap. Efter sista rådgivningspasset närmade sig kvällen sitt slut och en vinnare i mingeltävlingen drogs. Vinsten var passande nog en bok om att starta och driva företag. I trappan på väg ut hängde deltagarna upp sina nätverkskort och bildade helt nya användbara nätverk.

Det blev en härligt inspirerande kväll med mycket mingel och nya kontakter! /Sara Wihlborg, projektledare för entreprenörskapsminglet

Nu har Samhällsentreprenörer kickat igång efter praktiken. Ledarskap står på schemat. Veckan inleddes med en uppskattad workshop med Magdalena Musiala.

Efter workshopen lagade samhällsentreprenörerna en god sallad tillsammans. Vilket teamwork!

Alexander Diaz Hernandez, Projektassistent

Här sitter jag i ett rosa kontorslandskap i centrala Stockholm där det osar av nytänkande, engagemang och kreativitet!
Datorer, telefoner och hjärnor går i högvarv  med arbetet av det vinnande konceptet Framtidsboxen, som är en  kreativ helhetslösning för Sveriges modigaste kommuner. Ett spännande möte mellan unga entreprenörer och politiker för att tillsammans skapa en hållbar tillväxt i kommunen.
Här är platsen jag haft nöjet att tillbringa min praktik på, dagarna har bara flugit förbi och redan första dagen blev jag inkastad i ett möte där ord som socialt entreprenörskap, inflytande, ledarskap, pepp och styrkesamtal svävade som små solar upp på whitboarden. Då gick det upp för mig vad mycket jag även har tagit med mig från höstterminen av Samhällsentreprenörerna. Helt fantastiskt att kunna vara delaktig och se från första raden hur det är att jobba med denna typen av projekt.

Under mina praktikveckor har jag:
Deltagit i workshops-möten.
Grävt fram mina telefonförsäljar talanger.
Dammat av min säljteknik.
Researchat mycket.
Samlat event 2011 som kretsar kring social innovation och ungas rättigheter till ett årskalendarium
Skrivit säljbrev
Lärt mig hur man bygger en guide från idé till produkt.
Insett att det finns 290 kommuner i Sverige..
.. och att det är näst intill omöjligt att hitta namnen på våra olika kommunchefer via kommunernas hemsidor.
(Gått på förhandsvisningen av filmen never say never med Gaybloggen.coms läsare)

Under de dagar jag varit här, har inspirerat mig att fortsätta med mitt sociala entreprenörskap. Hur viktigt det är att arbeta med samhällsförändring. Kommer ta med mig ”engagemangenergin” och stoppa in det i mina egna idéer för att komma i mål.
Så tack Madde, Maja, Cissi, Johan & alla andra härliga personer för att jag fått vara med i processen  och för ett varmt välkomnande från dag ett!

Louice de la Cruz, samhällsentreprenör

I den andra omgången av praktik för oss Samhällsentreprenörer tog jag mitt pick och pack och åkte till Jämtland. En fråga som jag har funderat på ett tag är, hur fungerar en kommun? Kanske låter oerhört torrt tycker ni, men innerst inne så vet ni nog att det finns spänning bakom fasaden. Jag menar, vem blir inte lite lätt upphetsad av verksamhetsplaner och politik på kommunal nivå!

För att erkänna, jag är inte heller något superfan av ovanstående,även om jag faktiskt tycket att det är intressant. Kultur däremot, det är något som får pulsen att gå upp! Men dessa tankar i bagaget, och en vilja att få vara på hemmaplan ett tag, så fick jag tag på min praktikplats, Åre kommuns kultur och fritidsförvaltning! Chefen för denna del av fjällkommunen heter Berit, och det är tillsammans med henne jag har spenderat mina dagar.
Min ingång till detta val var att få bättre koll på hur en kommun fungerar, och då främst kulturverksamheten. Lägligt nog så råkar Berit även vara chef för Åre kommuns kulturskola, där man som ynglig får chans att spela ett instrument, dansa, skådespela eller hålla på med nycirkus. Jag har själv varit med i typ alla olika grupper under uppväxten, en tvättäkta kulturskolejunkie.

Så, vad jag har fifflat med i tre veckor?
Till största delen har jag hängt med på Berits äventyr. Det har blivit möten med kulturskolan, möten  för att utveckla kommunens verksamhet, mötes för att informera om verksamheten osv. Senaste träffen var ett årssmöte med alla museeföreningar i länet, där berit skulle informera om den nya kulturkofferten. Tillsammans sänkte vi medelåldern drastiskt, men det är häftigt att se hur engagerade människor verkligen driver sin verksamhet utan mycket som kan kallas för stöd. Där snackar vi eldsjälar.
Jag har också fått chansen att vara med på kulturskolans verksamhet som de har med mindre barn. Krumelur heter den, och syftar till att ge en roligt kulturkick till yngre barn som inte har nått upp till kulturskoleålder ännu. Under det passet fick jag tillsammans med ledarna och 15 andraklassare höra på en mycket kreativ version av folksagan ”Musikanterna från Bremen”.
Vad mer, jo, vi har druckit kaffe! Trivsamma fikastunder med bibloteksmaffian, återkommande var dag.

Parralellt med praktiken har jag också jobbat på med mitt sommarprojekt. Kan vara värt att nämnas då en del av tiden gått åt till det. Som det ser ut just nu har jag blivit med barn! 20 stycken är de, och de kommer i sommar!
Det går bra nu kompis!

Elsa, Samhällsentreprenör.

Måndagen den 28 februari kom jag med andan i halsen till Mackens kontor i Araby. Jag var spänd inför veckan, som jag egentligen inte visste vad den skulle innehålla.
”Du ska få hänga med en riktig samhällsentreprenör”, som Fredrik så ödmjukt hade uttryckt sig. Något försenad dök han upp och berättade att idag var det SFI-undervisning på Tallgården som stod på schemat.
Vi tittade på ett avsnitt av Solsidan, för att ge en inblick i vad svenskar tycker är roligt p.g.a den stora igenkänningsfaktorn. Det var kul att se hur olika eleverna tolkade det de såg när de inte förstod språket till fullo.
Nästa punkt den dagen var en lunchföreläsning på Royal Corner som Nyföretagarcenter var värd för. Efter lunchen är det tid att återvända till Tallgården för en e.m av rådgivning. Fredrik satt i fiket och hjälpte eleverna tyda papper de fått från olika myndigheter, och att ringa samtal till handläggare och arbetsförmedling. Ett krav de ställer på sina SFI-lärare är att de ska vara engagerade även utanför klassrummet, och att de även ska fungera som coach. Jättebra tycker jag!

Dag 2 hänger jag med Peder. Detta innebär en hel del bilåkande. Först till Helmer Nilsson, sen till en av Mackens verkstäder som kallas Snicken och ligger på Sankt Sigfrids-området. Där gör de bl.a de fantastiska lapptäcksborden genom återanvändning av gamla möbler. Dessa limmas sedan ihop och lackas. Restaurang Kult vid Smålands museum har beställt sin inredning från Macken Design och det är otroligt snyggt. Och kul att bygga! Jag fick hjälpa till med ett bord som skulle gå till en turism-organsiation i Växjö.
En annan verkstad som Macken bedriver är restaurangen och fiket på Försäkringskassan i centrum. Där träffade vi en kille som behövde komma ut i arbetslivet igen efter en tids arbetssökande. Det bestämdes att han skulle börja med sin praktik samma vecka och pröva i ett par veckor till att börja med.
Tisdag innebär också att Macken Campus har öppet. Vi hann inte mer än in i lokalen förrän mina ögon fastnade på två helt fantastiskt snygga stolar. Vill ha! Måste ha! Ska bo i min lägehet! Jaaaaa! Och inte blev det dyrt heller. 2 riktigt schyssta fåtöljer till priset av osannolika 400 spänn!
Dag tre åkte vi mera bil. Planering, möte med presumtiv praktikant och framåt eftermiddagen öppningsdags för Mackens Designbutik i Araby. Jag gillar de brända möblerna i Fire Collection och sittpuffarna som är tillverkade av 98% återvunnet material. Hit kommer också människor som vill lämna gåvor till Macken. Just den här dagen kom det in mycket lampor och adventsljusstakar. Vissa inte ens uppackade ur sina kartonger. Och Mackens Second Hand butik ett stenkast bort sålde veckorekord!
Torsdagen innehöll ett besök i cykelverkstaden, Vietnamesisk lunch och ett studiebesök på Macken i Åseda. Inspirerande samtal kring lotsverksamhet där företag och organisationer kan hjälpa nyanlända invandrare att komma in i det svenska samhället på ett bra sätt antingen genom praktikplats, jobb eller studier.
På fredagen träffade vi en kvinna som i flera år jobbat med ett integrationsprojekt i Växjö. Projektet närmade sig sitt slut och hon ville försöka finna en väg att fortsätta, gärna genom Macken.

Veckan på Macken var fantastiskt rolig med många nya människor och många nya idéer! De flesta som hör talas om Macken och deras verksamhet blir fascinerade. Det är mycket som är självklart, men ingen har tänkt i de banorna, eller orkat ta tag i det. Det kan vara en av anledningarna till att Macken idag inte har möjlighet att påbörja fler projekt och håller på att omstrukturera hela sin organisation. Macken växer för snabbt och ingen hinner riktigt med.
Länge leve återkonsumtionen och medvetenheten!

Sara Wihlborg, Samhällsentreprenörer

Favorit i repris. Så lyder titelspåret för denna praktikperiod. För jag är i Stockholm igen, sida vid sida med Carlos Rojas och hans dreamteam. Denna gång i en ny inramning och nytt hörn av staden. Så ny att flyttlådorna fortfarande står på golvet och bredbandet väntar på att komma igång.
Arbetet med Fresh Publishing har jag lämnat till förmån för att fokusera helt på MIKLO – företaget som binder samman företag med miljonprogrammen. Arbetet har många spår och det jag arbetat med likaså. Vad sägs som textanalys, framställning och analys av statistik och skriva reklamtexter riktade till olika branscher. Höjden av tillfredsställese var en rapport vi skickade in till Huddinge kommun med mitt namn som medförfattare under Carlos´. Jag skulle kunna leva på det länge.

Jag har träffat många intressanta personer som kallar sig själva samhällsentreprenörer och det är oerhört spännande att träffa sådana på ”riktigt”. Det har fått mig att fundera på vad det innebär att vara en sådan. Kan vem som helst vara det? Kommer jag att vara en samhällsentreprenör per automatik efter utbildningen? Vad avgör det?
Utöver det har det varit en resa inåt. En resa som varit skakig och turbulent och annorlunda. Allt händer av en anledning och trots att Stockholm är min barndomsdröm, min dyrkan, min kärlek, längtar jag just nu hem till Småland, till Växjö, till Västergatan. Mitt krypin i världen.
Kärlek!

Dee, Samhällsentreprenör